Mormors morfar

Per Norling

Född 1817-01-08 Död 1885-12-25

Ibland när jag läser i kyrkböckerna undrar jag om utomäktenskapliga barn verkligen var det sociala stigma som man hör talas om. Det finns gott om exempel på pigor som får tjänst och senare gifter sig fast de har oäkta barn i släptåg, liksom på utomäktenskapliga barn som klarar sig väl i livet. Förmodligen var förhållandena värre före upplysningstiden, innan det upphörde att vara olagligt att föda utomäktenskapliga barn. Den period kyrkböckerna täcker in är ju i första hand 1800-talet.

Min mormors morfar Per Norling var född 1817 i Kullbacka, Kila socken utanför Sala som utomäktenskapligt barn till pigan Maria Norling. Han blev med tiden både skomakare och hemmansbrukare och klättrade därmed högre i socialt anseende än många av mina samtida anor som var födda i äkta säng.

Vem som var far till Per (ibland kallad Petter i kyrkböckerna) vet jag inte. Det går möjligtvis att finna ut om man letar i samtida domböcker, men det har jag inte gjort. Han växte upp tillsammans med modern på de ställen där hon hade tjänst i socknen (ett par olika) och fick som tjugoåring tjänst hos skomakaren Erik Kumlin i grannsocknen Kumla. Han fortsatte att lära sig skomakaryrket genom tjänst hos sockenskomakaren i Kila, Erik Olof Hellström, där Per hade tjänst 1838-1840. Därefter flyttade han till Kumla igen och bosatte sig i Aldersbo.

1845 gifte han sig med Brita Cajsa Ersdotter. Från och med det året står han upptagen som skomakare i husförhörslängden. Tillsammans fick de fyra döttrar: Johanna Lovisa (1845), Beda (1847), Erika (1849) och Leontina (1852). 1854 flyttade familjen till Kippinge, Romfartuna och 1857 vidare till Gocksta, Skultuna där Per står noterad som hemmansbrukare, ett äldre ord för arrendator (alltså någon som brukar mark som han hyr).

1862 blev Per änkling. Men han gifte om sig igen tre år senare med min mormors mormor Emilia Fogel. Per var då 48 år, hans äldsta dotter var 20 år och den yngsta var 13. Emilia Fogel var 25 år – 23 år yngre än maken och bara några få år äldre än äldsta styvdottern – och hade en utomäktenskaplig dotter född tre år tidigare. För en sentida ättling kan det ju låta som ett omaka äktenskap men det fanns säkert om inte annat praktiska bevekelsegrunder.

Per och Emilia fick sex barn tillsammans. Under hela deras äktenskap var Per verksam som skomakare i Lejde, Skultuna. Han omkom på juldagen 1885, 68 år gammal. Dödsorsaken var enligt kyrkboken ”olycksfall vid vedhantering”. Det låter dramatiskt och jag undrar förstås vad som verkligen hände? Högg han sig med en yxa? Fick han ett träd eller en vedstapel på glid över sig? Det fanns många faror i det gamla bondesamhället som vi kanske glömt bort idag. Begravningen skedde på trettondagsafton 1886.

Kommentarer inaktiverade.