Morfars mor

Johanna Alexandra (Sandra) Hagström

Född 1853-11-04 Död 1926

När jag släktforskar sätts min fantasi ofta i rörelse. Vilka livsöden mina anfäder har haft, eller kanske i ännu högre utsträckning mina anmödrar. Många barn, slit och släp, men trots det lyckades de ibland uppnå hög ålder. En av de första som fascinerade mig är min morfars mor Alexandra Hagström, kallad Sandra. Hon födde totalt nio barn varav tre tvillingpar. Sex levde till vuxen ålder.

Sandra var gotlänning och dotter till en snickare i Othems socken på norra ön. Slite är huvudort i den socknen. Uppgifterna i kyrkböckerna är lite motsägelsefulla, men allt tyder på att Sandra och hennes föräldrar och hennes lillasyster Mathilda bodde i Stockholm under en period när Sandra var riktigt liten. De kom tillbaka till Othem omkring 1856 då Sandra alltså var tre år. Det var i den vevan eller möjligen något tidigare som Sandras pappa dog. Hon och systern växte sedan upp med sin mamma och sina gamla morföräldrar i Othem. Sandra konfirmerades där 1869.

1873 när Sandra var 20 år gifte hon sig med repslagaren Johan Fredrik Gardell. Ett år senare kom det första barnet, den färgstarka Lydia som mamma berättat så mycket om. 1875 kom det första tvillingparet – John som sedermera utvandrade till Sydafrika och Anna Sofia Mathilda som dog som ettåring. Johns barn och barnbarn har vi haft sporadisk kontakt med under årens lopp. Min syssling Janet var i Stockholm och hälsade på sommaren 2015 och jag och min man Stefan var deras gäster där de numera bor norr om Sydney i Australien på nyåret 2016.

I juletid 1878 kom Sandras nästa tvillingpar – Frans Josef som emigrerade till USA och som enligt släkthistorien omkom i den beryktade stora jordbävningen i San Fransisco 1906 och Olof William. Nästa barn, ännu en son, dog innan han var året gammal. 1882 kom sedan det sista av Gardell-syskonen, Ester. Hon gifte sig så småningom med en möbelfabrikör och var bosatt i Katrineholm.

1887 dog Johan Fredrik Gardell. Sandra var nu änka med fem barn i åldrarna fem till tretton år. Två år senare gifte hon om sig med min morfars far Frans Gustaf Pettersson. Det lär ha gjort dottern Lydia så arg att hon flyttade till sin moster Mathilda som nu bodde i Finland – Lydia ville inte ha någon styvfar eller några nya småsyskon!

Frans var tretton år yngre än Sandras förste make och mer än två år yngre än hon själv. Kort efter att de gift sig blev Sandra gravid med tvillingar igen. Den här gången levde bara det ena barnet – min morfar Ernst. Den andra pojken var dödfödd. Det blev Sandras sista graviditet, för Frans dog redan 1892 när Ernst bara var två år gammal, av allt att döma av tuberkulos.

Nu var Sandra änka igen. Den här gången gifte hon inte om sig. Barnen växte upp och lämnade hemmet och ön och i flera fall även landet. Sist kvar var Ester och den åtta år yngre halvbrodern Ernst (med Sandra på bilden). Sandra tog steget att lämna Gotland där hennes förfäder bott så långt kyrkböckerna räcker.

Omkring 1904 kom hon till Stockholm. Sandra var nu i femtioårsåldern. Hon såg till att yngste sonen Ernst började i handelsskola. Strax före första världskrigets utbrott flyttade hon sedan vidare till Helsingfors, huvudstad i det ryska storfurstendömet Finland. Där bodde redan hennes syster Mathilda Rosenberg med sin familj. Dessutom fanns äldsta dottern Lydia också i Finland. Ernst kom också dit.

Helsingfors blev Sandras hem fram till hennes död 1926. Bilden ovan är från hennes begravning. Min mamma mindes henne inte, men tror sig ha förstått att Sandra var en mycket intelligent kvinna som hade svårt att slå sig till ro i den passiva rollen som maka och mor.