Karolina Gran
Född 1848-10-06 Död 1938-04-21
Min farfar Edwards porträtt av min farmors farmor Karolina Gran.
Vi kan tycka att världen förändras snabbt och att mycket har blivit annorlunda under vår livstid. Men jag tror inte att någon generation i Sverige har fått uppleva så stora förändringar som den som levde under industrialismens genombrott och den stora urbaniseringen under andra halvan av 1800-talet och det tidiga 1900-talet.
Min farmors farmor Karolina Gran tillhörde den generationen. Jag vet inte hur mycket hon personligen upplevde av det som med rätta kallats en revolution. Men hon föddes 1848 i ett Sverige där allmän folkskola nyligen blivit lagstadgad (om än i praktiken ganska halvdant genomförd), där myntfoten hette riksdaler och riksdagen bestod av de fyra stånden och där den första järnvägen ännu inte tagits i bruk. När hon dog 1938, i det närmaste 90 år gammal, fanns det elektricitet och radio och telefon, allmän och lika rösträtt, flygtrafik och bilar, och en masskultur med biografer, filmstjärnor från Hollywood och jazzmusik på grammofonskivor.
Karolina var född i Kumla socken söder om Sala i Västmanlands län men flyttade redan när hon var ett par veckor gammal till Romfartuna. Fadern var statare och det innebar ju ofta täta byten av anställning. Den så kallade flyttveckan, då tjänstefolk var lediga och hade möjlighet att byta arbetsgivare, inföll ungefär då dagens skolbarn har höstlov. 1849 kom familjen, som bestod av Karolina och hennes äldre bror och deras föräldrar, till Kila som också ligger i Salatrakten.
Där bodde de från 1852 på Solbacken, som såvitt jag begriper var ett torp under gården Kullbacka. På Solbacken föddes Karolinas båda yngre bröder. 1859-1861 var adressen Bovallen i samma socken – oklart om det var ett torp eller en egen gård. 1861 gick flyttlasset till Alunda på gränsen mellan Uppland och Västmanland. Där bodde familjen i två år på godset Sävas ägor – jag klarar inte att tyda namnet på torpet.
1863 flyttade de till Västerlövsta. Nu följde ett par svåra år. Första adressen i Västerlövsta var Klockargården. Men fadern Carl Fredrik avled helt kort efter ankomsten till socknen och familjen blev vad som i husförhörslängden kallas ”försvarlös”. Jag antar att det är en omskrivning för fattighjon. Modern fick nog svårt att hantera sorgen och sin och barnens belägenhet, för i nästa husförhörslängd står det om henne att hon var vansinnig. Turligt nog var Karolina vid det laget gammal nog att ge sig av och tjäna sitt eget uppehälle.
Från 1865 och fem år framåt tjänade Karolina som piga i Altuna. Hon var nu 17 år och stod på egna ben. Hon tjänstgjorde först hos torparen Per Gustaf Persson i Säfva, sedan hos skattebonden Anders Robert Johansson i Högsberga och slutligen hos kyrkvärden Erik Ersson i Fnysinge by. Jag förmodar att det får betraktas som en karriär inom yrket att gå från att tjäna hos torpare till tjänst hos själva kyrkvärden.
22 år gammal gifte hon sig med min farmors farfar Anders Johan Larsson, arvtagare till dagsverkestorpet Liljedal. Från 1871 till 1892 födde hon åtta barn varav min farmors far Fredrik Johansson var den äldsta. Det jag vet om de andra sju kommer från en kopia på ett skiftesprotokoll som upprättades när dottern Karolina dog 1973. Gottfrid född 1873 gifte sig och fick tre döttrar. Oskar född 1876 fick tre barn. Den första Karolina Josefina född 1879 dog endast två år gammal 1881. Albert född 1882 bodde kvar i trakten och fick inte mindre än elva barn tillsammans med sin hustru Judit Amalia. Den andra Karolina, nämnd ovan, föddes 1884 och dog barnlös, därav det snåriga skiftesprotokollet. Frida född 1887 var gift Ramsell och var mor till tre pojkar och en flicka. Yngste sonen Alfred Leonard var född 1892 och hade fyra barn. Karolina hade således summa summarum 27 barnbarn.
Jag vet inte om Karolina blev kvar i Alunda socken livet ut, men det skulle inte förvåna mig. Uppgiften om hennes dödsdatum kommer ursprungligen från min pappa. Porträttet till ovan har farfar målat.