Johan Fredrik Johansson
Född 1871-10-14 Död 1953-09-21
Erik 1995 i kälken tillverkad av hans morfars morfar cirka 1905.
I sommarhuset ute på Blidö fanns det en gammal kälke som min pappa var mycket fäst vid. Den gick under namnet ”morfars kälke” och var ett arv efter min farmors far Fredrik Johansson. Kälken, som ibland fick göra tjänst som vedkälke på Blidö, vittnade om Fredriks snickarkunnande. Den var dekorativ och jag föreslog att vi skulle ställa ut den i trädgården och ha blommor i den på sommaren.
Fredrik var född 1871 på torpet Liljedal i Altuna socken på gränsen mellan Uppsala län och Västmanlands län. Torpet hade då brukats av släkten i fyra generationer. Fredrik var äldst av åtta syskon och det hade kanske fallit sig naturligt att han tagit över Liljedal i sinom tid, men så blev det alltså inte. I unga år arbetade han dock som jordbruksarbetare vid Säva säteri, dit Liljedal hörde. Idag är Säva en ridanläggning och jag har faktiskt varit där på en unghästbedömning och på en kurs för ett antal år sedan.
1899 gifte sig Fredrik med Alma Södergren från granntorpet Paddbo. De flyttade till Sala, där Fredrik fick arbete vid Sala Tegelbruks Aktiebolag. 1901 föddes min farmor Ellen och fyra år senare hennes bror Folke.
Ett bevarat diplom visar att Fredrik tilldelades Kungliga Sällskapet Pro Patrias medalj i silver i december 1919. Pro Patria var ett svenskt välgörenhetssällskap som delade ut medaljer för att uppmuntra och belöna samhällsnyttig verksamhet eller lång och trogen tjänst. Vad som var motivet till just Fredriks medalj vet jag dock inte.
I november 1920 gifte sig min farmor med min farfar och flyttade till Stockholm. Bara några veckor senare avled min farmors mor Alma i tuberkulos. Fredrik blev ensam med Folke som då bara var 15 år. Han valde då att följa efter dottern till Stockholm. Ett beslut som inte landade helt väl hos den nyblivne svärsonen som plötsligt fick försörjningsansvar för fyra vuxna och ett spädbarn i den inte allt för rymliga lägenheten på Kungliga Slottet. Fredrik fick dock så småningom nytt arbete och bostad i Stockholm. Från cirka 1930 och fram till något år efter kriget arbetade han som eldare vid Hedlunds snickerifabrik.
Som pensionär bodde han på De Gamlas Hem på Själagårdsgatan. Han avled den 21 september 1953, i det närmaste 82 år gammal. Han är begravd på Skogskyrkogården. Jag följde flera gånger med min farmor till ”morfars grav” för att tända ljus när det var Alla Helgons Dag. Särskilt minns jag ett år när det var förfärlig snöstorm – kanske någon gång i början av 1970-talet.