Mormor

Karin Margareta Valfrida Ekström

Född 1901-05-31 Död 1999-01-28

Karin

Min mamma brukade säga att mormor fick uppleva hela 1900-talet utom det allra första året och det allra sista. Mamma syftar på att mormor föddes i maj 1901 och dog i januari 1999. Mormor Karin blev alltså mycket gammal – närapå 98 år.

Mina bästa minnen av mormor är från besök i stugan i Gottsunda där hon så gärna vistades. Där kom hon oss barnbarn närmare än vid de lite stela släktbjudningarna om jularna i lägenheten på Brännkyrkagatan i Stockholm. Hon och hennes syster Märta gick mycket i skogen och var flinka att plocka bär och svamp. Det var ett härligt äventyr att gå i skogen med dem när de nosade sig fram till fina svampställen och berättade för mig om skogens växter och djur. Idag tror jag inte det finns mycket kvar av den skogen. Gottsunda har blivit ett villaområde och runt omkring har Åkersbergas golfklubb sina väldiga marker.

Karin på stranden. Hugo med pipa i bakgrunden.

Dock var mormor i hela sitt liv en stadsbo. Hon var född i Borgs församling i Norrköping som nummer två i en syskonskara om till slut totalt fem – två pojkar med sjutton års mellanrum och tre flickor däremellan.

Karin inledde sin skolgång i Norrköping. Men efter storstrejken 1909 när det blev dåliga tider i Sverige valde hennes föräldrar att emigrera till Helsingfors med barnen. Där etablerade fadern en framgångsrik fotoateljé, Suomi Foto- & Förstoringsateljé. Karin fortsatte sin skolgång i något som hade det rysansvärda namnet Svenska Fruntimmersskolan i Helsingfors – en flickskola således. Hon fick läsa finska och tyska och dessutom ryska – Finland var ju ett ryskt storfurstendöme på den tiden. Efter avslutad skolgång arbetade hon ett par år i sin pappas företag.

Karin

1918 bröt inbördeskriget ut i Finland i efterdyningarna efter ryska revolutionen. Mormor har berättat för mig hur rädd hon var när hon mötte soldater på gatorna i Helsingfors. ”De vita” ledda av generalen Mannerheim gick till slut segrande ur striden. Finland blev en självständig demokratisk republik. Det finlandssvenska inslaget var dock fortfarande stort i Helsingfors, och det gick utmärkt att tala svenska i de flesta sammanhang.

Mormor gifte sig med morfar i mars 1922. Min mamma och mina mostrar föddes 1923, 1925 och 1929. Idag är bara mamma – som var äldst av systrarna – kvar i livet. Familjen flyttade i mitten på 1920-talet från Helsingfors ut till Grankulla i Esbo, en svenskspråkig villaförort.

Karin sköter utombordaren på båten (som kan vara någon av Ernsts segelbåtar).

Andra världskriget vände upp och ner på familjens liv. På hösten 1939 klev de i land i Stockholm utan många ägodelar. De var alla svenska medborgare, men mormor hade inte bott i Sverige sedan hon var i småskoleåldern och döttrarna inte alls. Första vintern bodde de inkvarterade i Ununge i Uppland. Sedan flyttade de in i en lägenhet på Brännkyrkagatan i Stockholm. Mormor kom att bli kvar på den adressen i en hörnlägenhet mot Torkel Knutssonsgatan i närmare sextio år – resten av livet.

Barnen var nu i det närmaste vuxna och mormor tog anställning som kontorist 1946, först vid Statens Industrikommission och sedan vid Stockholms Frihandelsaktiebolag. Arbetet i Frihamnen hade hon kvar ända till 1966 då hon gick, eller åtminstone skulle ha gått, i pension. Pigg och frisk som hon var skaffade hon sig då istället ett deltidsjobb på Stockholms Stadsbibliotek. Där trivdes hon väldigt bra och blev kvar tills hon hade passerat de sjuttio med ett par år.

Stugan i Gottsunda

Men åter till 1940-talet. När familjen bott några år i Sverige skedde något som kom att få stor betydelse för Karin. Hon och morfar köpte en stor tomt i Gottsunda utanför Åkersberga. På tomten fanns en liten enkel bod som morfar raskt byggde om till en beboerlig stuga. ”Mormors stuga” kallade vi den alltid i vår familj. Men 1949 gick morfar bort i cancer – ett svårt slag för mormor. Hon gifte aldrig om sig utan levde som änka i nästan 50 år.

Karin på verandan vid gästhuset på Blidö sommaren 1994.

Stugan byggdes successivt ut och bestod när jag var barn av två rum och kök plus en veranda. Det fanns kallt vatten och el inne och en prima vedspis. Dasset kallades av någon anledning för Tuppen och låg i skogskanten på den stora tomten, som också innefattade en stor gräsmatta med fruktträd och ett välskött köksträdgårdsland. Mormor och hennes syster Märta bodde i Gottsunda från sen vår till tidig höst när de blivit pensionerade. Ännu när mormor var i 80-årsåldern gick hon och Märta ner till badsjön ett par hundra meter från stugan och tog ett morgondopp före frukost.

Under vinterhalvåret var de flitiga besökare av stadens kulturevenemang. Man kunde alltid fråga dem om det fanns något värt att se i utställningsväg på stadens museer eller på bio. De åkte också på bussresor ner i Europa vid några tillfällen.

Till slut började dock åldern ta ut sin rätt. När mormor var en bit över 90 började minnet svikta, och hon fick de sista åren allt mer hjälp av hemtjänsten. Stugan i Gottsunda var då såld sedan ett par år. Hon dog i slutet av januari 1999 på Rosenlunds sjukhus och vi fick en fin begravning i Maria Magdalena, där hon nu vilar i minneslunden.

Idag är stugan i Gottsunda riven och en modern villa har uppförts på tomten. Gottsunda är idag närmast en förort till Åkersberga. Men villaägarna har behållit den gamla skorstensstocken från stugan. De använder den nog som grillplats. Bilden närmast ovan är tagen i januari 2013.

Kommentarer inaktiverade.